CRAP!!!

Precis så känns allt just nu... crap!
Jag hatar mitt hem, vill bara flytta, letar som en jävla galning men hittar inte ett skit... FAN!!!!
Är trött på att plugga, vill bara få det gjort så man kan börja jobba... angående jobb är det samma sak där, bara leta leta leta...
Och det sista jag har att gnälla på är mig själv... hatar mig själv, allt med mig; mitt utseende, min vikt, mitt hår, mina tatueringar, mitt sätt att vara...

Är så jävla trött på att sitta och bara klaga hela jävla tiden på precis allt, och samtidigt inte göra ett jävla någe åt det.
Min nya plan:
*ta första bästa lägenhet jag hittar (alternativt sälja hunden och flytta hem till morsan och bo på deras jävla soffa)
*tjata mig till nå jävla jobb, om det så blir att skura toalett jävlar...
*sluta käka och skita i precis allt o alla.....
BRA PLAN VA?!?!?!
Nä det håller ju inte! Men jag får panik! Pengarna (vilka?) går inte ihop och jag vette fan hur det kommer bli dom närmaste månaderna... JAG ORKAR INTE!!!!

Känns som om jag är tillbaka på ruta ett och jag varken orkar eller vill bry mig, är så jävla trött på det här... Och ja jag vet, "sluta tyck synd om dig, det finns folk som har det värre", jag vet det... men jag är inte dom... jag är jag, och det är mitt liv jag lever (tyvärr) SÅN ÄR VERKLIGHETEN!

Man får inte ett bra liv genom att vara snäll och vänlig och ställa upp för allt och alla och alltid försöka göra det rätta... man måste tydligen vara elak och girig och ego för att det ska hända något, annars knuffar folk en åt sidan och tänker: det gör inget, hon förstår nog...
AAARRRGGGGGGGGGGG fan vad trött jag är på detta.

Är det så jävla mycket begärt att vilja må bra? Att bo i ett "hem" att känna sig trygg i sig själv, och ha den man älskar "I" sitt liv?! Och att man vill jobba trodde jag var en egenskap som uppskattades, men nä, dom jävlarna som inte vill, som lever på soc eller a-kassan, inte för att dom måste för tillfället, utan för att dom väljer det, dom jävlarna sitter då fan inte och mår dåligt!


Åt helvete med allt!!!!!!!!